Jag tog ingen bild. Det var bara för mycket och för deppigt. Du får istället en vacker höstbild. Men vad jag vill säga, nej ropa ut över världen, är att det är en nästan utomkroppslig känsla att frigöra sig från saker som drar ner en. Nu hör jag hur dramatiskt det låter men så är det inte alls menat, utan nu menar jag alla lådor, kassar, högar som jag haft för att ”ta tag i senare”. Jag vet att du också har sådana. Kanske en låda där det står ”loppis” på, kassar med urvuxna kläder du bör sortera eller förråd som blivit ett slukhål av ting du ”bara ska ha där ett tag”. Men alla de där högarna, lådorna och platserna tar sådan energi från ditt liv här och nu.När du vet att det är dags att gå med lien: Kläder du sorterade bort vid senaste rensningen för att lägga i kassar som en second wardrobe och när du nu tittar på kassen känner du att du inte ens saknat plaggen. Eller en låda du står vid och inte ens kan gissa vad som är där i - då är det helt klart läge att bara donera bort allt utan att passera gå. Eller sälj för sjutton gubbar om du har mer vett och energi än jag. Det fanns absolut fina plagg i mina kassar jag skulle kunna få en bra slant för men vid en snabb överräkning så tror jag min timpenning skulle vara högre än den inkomst jag skulle få i slutändan. Då kändes det bättre för själen och husfriden att lämna kassarna till välgörenhetsbutik.I söndags åkte jag och maken tre vändor med fullastad bil till en stor välgörenhetsbutik och återvinningen. Kassar i massor med många olika ting men mest av två saker: kläder från barnen och mig samt barnböcker i massor. Det har tagit emot att göra oss av med barnböcker då böcker liksom inte blir ”fel” på samma sätt som en t-shirt med Angry birds på. Men barnen kommer inte läsa de här böckerna något mer och att vi skulle spara dem för eventuella barnbarn är hål i huvudet. Skulle ta upp så mycket av vårt hem idag för att eventuellt användas i några timmar om 10-20 år. Samt att de barnböcker jag hade med mig från mitt barndomshem var inte de mina barn gillade så… Alla flyttar där mina älskade barnböcker flyttats med senaste 30 åren var helt meningslöst ju.Att rensa är så skönt för hemmet men även för min känsla av att det som varit i vägen för vårt liv (överfulla förråd och hyllor) är nu borta. Men sedan kommer nästa sköna tanke; vad mycket fint vi har hemma. Alltså det vi har kvar. Jag värderar min garderob så mycket mer nu när exakt allt där inne är sådant jag vill ha och använder. Inte behöva bläddra förbi 12 år gamla toppar som jag aldrig skulle ta på mig idag.Jag är inte ensam om att känna så här eller göra detta just nu. Hösten bjuder verkligen in till nystart och jag kan erkänna att dejt är så skönt att se golvyta igen som har varit barrikaderat i flera år. Klänningar min snart 16-åring hade som fem-åring får nu klä någon annan. Att hålla fast vid saker av nostalgiska och sentimentala skäl är inte bra för själen. Jag lärde mig ett uttryck inom Feng Shui: om ditt källarförråd är fullt hålls du tillbaka och ditt vindsförråd är fullt kan du inte röra dig framåt. Nu har vi inget vindsförråd men ack så många förråd i huset så jag fattar innebörden av uttrycket i alla fall.Nu har vi energi för att sikta framåt, redo för nya minnen. Lite lättare och luftigare.
