Jag kom hem från Nyhetsmorgon (ska dela klippen snart) med alla saker, fullt sminkad och rätt mörbultad som man blir efter en direktsändning. Men, jag har skjutit på ett jobb och deadlinen är oroväckande nära så jag bytte om till myskläder och började fotografera direkt det pyssel som var beställt till en tidning. Får packa upp packningen från tv en annan dag.Jag står i köket och går helt in i allt jobb, glömmer tid och rum men sedan så rör det sig utanför fönstret. Det plingar till i mobilen. Nån är mer pepp än jag? Hur är det möjligt? Hedvig är så på den här julen och det känns som det är jag som bara åker med henne. Årets första snö är det ändå något magiskt med. Den stress jag lever med nu (får skylla mig själv att jag valt att jobba med julen) lades åt sidan och jag kunde bara få ge mig några minuter för att se på det vackra. Hur världen skatt men säkert, så tyst och försiktigt, blev vit och ljus. Nu ska jag redigera bilderna jag tagit men måste faktiskt ta på mig mammakorven och ge mig ut för någon vettig middag finns inte riktigt här hemma. Men det är väl mysigt, att få känna på snön. Äntligen!